Nu får jag ge mig, men måste skriva av mig.
Du viste att jag var ledig idag och jag hade tingat dig först  ifall du inte hade något annat, men de hade du, och de förstår ja. men sen när man får reda på vad de var, sjönk en sten inom mig.

Jag är ledig knappt en dag i veckan och vi kan inte ens då träffas, för du ändrar planerna, och tycker att andra saker är viktigre.
Men jag är trött på att komma sist hela jävla tiden!
Du kan göra mig så förbannat ledsen så de är sjukt, men ända stannar jag kvar, joo för jag älskar dig mer än något annat på denna jord och jag kan inte tänmka mig ett annat liv.

Jag är trött att alltid få höra "de kan vi nog årdna" men kvällen innan man frågar blir de ett nej, ändrade planer igen. Till något  mycket mycket som verkar mer viktigare än att tillbringa lite mer tid med mig.
Åå nu börjar jag fälla tårar. jag orlar inte mer.